Man förstår vad man har- när man inte har det längre
Damien Rice – 9 Crimes
Det har hänt en sak, som jag aldrig, i min vildaste fantasi någonsin, skulle kunna tänka mig hända. Aldrig. Jag finner inga ord. 20:03-samtalet var det tyngsta på väldigt väldigt länge. Det kan inte vara sant. Det får inte vara sant. Det är helt jävla helvetes sjuk. Jag önskar bara att du kom hem NU. Du skulle vara med oss.
Är så glad över att förra fredagen, innan du åkte, skrattade vi så mycket. Du var så glad. Det skulle bli så skönt att åka iväg. Men det vi inte visste då var att det också skulle bli det sista du skulle göra. Snälla, kom tillbaka... Det här får inte vara sant. Tänker på din familj. Vill ge alla en kram. Vill inte gå igenom det här. Ska inte behöva gå igenom något sånt här. Det ska inte hända. När jag skriver det här så måste jag intala mig själv att det ÄR sant. För jag tror egentligen inte på det här. Kan inte förstå att jag aldrig, i detta liv, kommer träffa dig igen.
Ångrar så mycket, men är så glad över att jag fått lära känna dig.
Du skulle varit med oss idag. Idag i skolan skulle du ha varit med oss. Inte där du är nu. Vill att du ska veta att jag tänker på dig. Väldigt mycket. Hoppas att du har det bra där du är nu. Det här är helt sjukt. Så mycket tid du hade kvar, men allting är över nu.
Allting blir bara tomt, mörkt, svart, ihåligt, meningslöst. Helt hopplöst. Inget att kan få dig tillbaka.
Trodde ärligt talat, att något sånt här ALDRIG skulle hända mig. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig.
Du finns i himlen Nu. Och i mitt hjärta.
Snälla.. kom tillbaka.
Vila i frid- MH.
Love, Linnéa.
Det har hänt en sak, som jag aldrig, i min vildaste fantasi någonsin, skulle kunna tänka mig hända. Aldrig. Jag finner inga ord. 20:03-samtalet var det tyngsta på väldigt väldigt länge. Det kan inte vara sant. Det får inte vara sant. Det är helt jävla helvetes sjuk. Jag önskar bara att du kom hem NU. Du skulle vara med oss.
Är så glad över att förra fredagen, innan du åkte, skrattade vi så mycket. Du var så glad. Det skulle bli så skönt att åka iväg. Men det vi inte visste då var att det också skulle bli det sista du skulle göra. Snälla, kom tillbaka... Det här får inte vara sant. Tänker på din familj. Vill ge alla en kram. Vill inte gå igenom det här. Ska inte behöva gå igenom något sånt här. Det ska inte hända. När jag skriver det här så måste jag intala mig själv att det ÄR sant. För jag tror egentligen inte på det här. Kan inte förstå att jag aldrig, i detta liv, kommer träffa dig igen.
Ångrar så mycket, men är så glad över att jag fått lära känna dig.
Du skulle varit med oss idag. Idag i skolan skulle du ha varit med oss. Inte där du är nu. Vill att du ska veta att jag tänker på dig. Väldigt mycket. Hoppas att du har det bra där du är nu. Det här är helt sjukt. Så mycket tid du hade kvar, men allting är över nu.
Allting blir bara tomt, mörkt, svart, ihåligt, meningslöst. Helt hopplöst. Inget att kan få dig tillbaka.
Trodde ärligt talat, att något sånt här ALDRIG skulle hända mig. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig.
Du finns i himlen Nu. Och i mitt hjärta.
Snälla.. kom tillbaka.
Vila i frid- MH.
Love, Linnéa.
