När den rätta dyker upp, då säger hjärtat till och då får huvudet säga vad den vill
Plötsligt frågar Nasse: "Puh, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar:
"Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta"
Man ska aldrig ångra det man gjort - bara det man aldrig gjorde
Nostalgiskt, 2008/2009
Nu när jag sitter här, i mitt rum som jag haft i några månader (tänkte skriva år men kom på att jag bytt och hatt mig), så känner jag typ: fasen vad gött jag har det ändå. MEN tänker trots det tillbaka en hel del på ungefär år 2008 och 2009. Då var jag ioförsig fjortis och jag var.. 14-15 bast. Då hade jag A och M som tusan, det var vi - trion! Gjorde TYP allt tillsammans, ett sms på kvällskvisten och fem min senare träffades man. Jag var i kyrkan, träffade MASSOR nya härliga folk och där levde jag och mina goa laspar i några år innan det blev helt förstört. Man skrev med dyngmycket folk på msn och då fanns fortfarande "SKICKA"-knappen kvar. Ägde på röj och livet var jävlit jävlit JÄVLIGT gött!!!
Har pratat med både Julia och Anna att jag saknar det gamla så himla jädrans mycket, Julia = what to do?/what would jesus do? (helt rätt, man lever ju ba en gång och gammalt är gammalt). Anna = JAAA, jag förstår dig!!!!!!!! Jag kan sakna ditt med även att jag inte ens var där!!!
då blir man.. mm, nostaligsk... och sentimental (vet KNAPPT vad ordet betyder men hoppas verkligen det hör till sammanhanget).
MEN gammalt är ju gammalt, och det nya jag har nu äger till 100%. men man får ju sakna, det är också okej.
Och som pricken över i:t, vad ska jag inte göra om typ snart då?????
ÅKA moppe med erik!! som vi gjorde hela sommaren 2009 tillsammans. Synd att man typ är 18 bast och det är "TÖNTIGT" att åka moppe nu och att alla har bil.... men jag är ju ba 17. plus jag är ju en tönt.
Ps. HAHAHAH jag och Sara (näst sista bilden) ÄR SÅ JÄVLA SMÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ HAHA. fyfasen!!! det är typ... 2008 tror jag, eller jo, det äre
Word
Och det är ju då, då när man börjar säga saker man egentligen inte menar. Som man börjar ångrar sig. Och varför säger man saker man inte menar när man menar en annan sak. När man egentligen är så kär att hjärtat kan brista för minsta lilla ord, men man säger att man inte är det, kär alltså. Är det då man ska börja tänka efter före? Eller, är det då man ska försöka tro på det man säger och sen försöka göra så att hjärtat inte brister och när man sen inte kan andas så ångrar man det man gjort och det enda man vill är att få en kram så att man kanske får tillbaka kroppsvärmen. Eller, ligger man hellre själv i sin kalla säng och försöker sluta gråta. Tårar efter tårar. Kramar efter kramar. Vad väljer man? Och varför säger man saker man inte menar? Inners inne är man ju så kär, så kär att hjärtat brister. Och man vill bara dela säng, natt efter natt.
/textby: linnéa
