ORLINNEA

Även att jag kände mig 100% lycklig imorse när jag vaknade för fåglarna kvittrade och solen lyste genom fönstret är jag i en jävlit dålig period och har nog inte saknat Maria så här mycket som jag gjort på lovet och de senaste veckorna och jag har gråtit och jag har slagits och jag har inte velat mera och jag har gett upp.
Minns extra mycket en dag i somras när jag gick själv på stan och ser Maria sitta där och hon säljer utländska jordgubbar från Ringstagård och folk blev sura för att de just var det, utländska alltså. Men jag fick en bytta och dom smakade jättegott. Och egentligen hade jag ganska bråttom hem men jag vet inte hur länge vi satt där och pratade och sålde jordgubbar, det var så härligt och vi skrattade så mycket. Och när jag sen går igenom begravningen i mitt huvud så kan jag fortfarande inte tro på det här helvetet och varför det just blev Maria och varför man inte tänker på att ta vara på tiden för man vet faktiskt aldrig när den tar slut.

Vill bara att Maria ska komma hem, att det här aldrig har hänt och att vi tar hand om varandra så som man borde och att man fick uppleva mera saker tillsammans.

Jag saknar dig Maria, inga ord kan beskriva hur mycket och jag vill bara ha dig här. Nu. Snälla